Ett vardagsmirakel

igårkväll när vi skulle sova så började Ax andas tungt igen och kämpade med att få in luft i snarkningarna och då fick jag nog!
Jag klämde och tröck och la henne på rygg, rätade ut halsen, för det brukar fungera, men icke...
Så jag fick för mig att klämma lite på nosen istället och jag stack in en nagel och vidgade närborrarna och hux flux, hon slutade snarka in luft och började andas helt normalt!
Som om en propp hade släppt!
Hon sov tyst och stilla (med några få stilla snarkningar) hela natten. Jag trodde nästan att hon hade slutat andas helt för att jag inte hörde henne! Men sen när hon började drömma så förstog jag att så var inte fallet :)
Nu på morgongen gör hon sina vanliga knorrljud medans hon leker med en leksak, men det är inget jag oroar mig för, för när jag tar av henne leksaken tittar hon på mig och andas NORMALT :D

Bara för det lägger jag upp en baby bild på Ax, här 6 veckor gammal och lekandes med Apan.


Och en bild på Ax, 8 veckor gammal! Här försöker jag ta fina bilder att maila till uppfödaren. Kolla tuggbenet uppe i högra hörnet som jag försöker muta med... Ax var inte ett dugg road...































Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0