En BT på genomresa i Leksand
Ja nu var det väl närmare 2-3 veckor sen det härliga inträffade. Men en annan har ju varit så okuperad med skolan och på sista tiden det nya forumet http://bostonterrier.forum24.se!
Men nu äntligen!
Jag skulle gå med Alle till stågstationen för han hade varit och hälsat på mig och skulle åka hem.
Ax fick såklart följa med också.
Där på perrången fick vi såg på en Bostonterrier! En som såg väldigt speciell ut! Med båda öronen bakotvikta.
Vi gick fram och hälsade och kvinnan som ägde tiken berättade att hon importerat sin hund från England när hon jobbade där för ett år sedan.
Det var en jätte go och trevlig hund med jätte platt tryne. Man såg inte nosen på henne i profil. Så söt så man dog durekt.
Ax var också överlycklig, och aldeles för energisk. Hon skulle ju leka och hälsa på samma gång och far runt som en tok. Den andra vovven var lite mer tillbakadragen och undergiven *tänk om Ax viste hur man var sån*.
Men det var fortfarande en unghund.
Tyvärr led den av epelepsi och fick äta mediciner för det.
Jag tänkte direkt på den där dokumentären som gick i somras. Den som handlade om den engelska kennelklubben och taktiken som många hunduppfödare har i där... Men jag sa inget om det, det skulle bara blivit sorgligt.
Hussen & Matten var jätte intresserad av Ax öron, för de är stora och styva. Deras vovve hade som sagt bakåthängande öron.
Åh, om jag bara kunde komma ihåg vad hunden hette! Det var nått gulligt och hon hade fått namnet av misstag...
Det var som så att när hon skulle köpa hunden så missuppfattade hon uppfödaren och trodde att hunden kallades gör Maggie (det var inte det namnen men nått i den stilen) men det var igentligen uppfödaren som hette så. Vilket resulterade i att deras hund har samma namn som uppfödaren.
Såklart så frågade jag varför hon skaffade just en bostonterrier svarade hon;
För några år sedan var hon på en fest där det var någon som hade en bostonterrier, hon blev störtförälskad på fläcken! Några år senare hade hon inte kunnat hålla sig längre och köpte "Maggie". Under dom åren hade hon inte träffat nån mer bostonterrier, men kunde inte sluta tänka på hunden från festen.
Det är vad jag kallar kärlek vid första ögonkastet.
Här följer lite bilder.
En boston sitter ju sällan stilla och posar, så det är rätt slamsiga fotografier.
Vist är dom gulliga!
Åh, jag drömmer om en bostonterrierkompis som Ax (och jag) kan umgås med!
Hade det inte kostat så mkt pengar hade jag skaffat en till :)
Men nu äntligen!
Jag skulle gå med Alle till stågstationen för han hade varit och hälsat på mig och skulle åka hem.
Ax fick såklart följa med också.
Där på perrången fick vi såg på en Bostonterrier! En som såg väldigt speciell ut! Med båda öronen bakotvikta.
Vi gick fram och hälsade och kvinnan som ägde tiken berättade att hon importerat sin hund från England när hon jobbade där för ett år sedan.
Det var en jätte go och trevlig hund med jätte platt tryne. Man såg inte nosen på henne i profil. Så söt så man dog durekt.
Ax var också överlycklig, och aldeles för energisk. Hon skulle ju leka och hälsa på samma gång och far runt som en tok. Den andra vovven var lite mer tillbakadragen och undergiven *tänk om Ax viste hur man var sån*.
Men det var fortfarande en unghund.
Tyvärr led den av epelepsi och fick äta mediciner för det.
Jag tänkte direkt på den där dokumentären som gick i somras. Den som handlade om den engelska kennelklubben och taktiken som många hunduppfödare har i där... Men jag sa inget om det, det skulle bara blivit sorgligt.
Hussen & Matten var jätte intresserad av Ax öron, för de är stora och styva. Deras vovve hade som sagt bakåthängande öron.
Åh, om jag bara kunde komma ihåg vad hunden hette! Det var nått gulligt och hon hade fått namnet av misstag...
Det var som så att när hon skulle köpa hunden så missuppfattade hon uppfödaren och trodde att hunden kallades gör Maggie (det var inte det namnen men nått i den stilen) men det var igentligen uppfödaren som hette så. Vilket resulterade i att deras hund har samma namn som uppfödaren.
Såklart så frågade jag varför hon skaffade just en bostonterrier svarade hon;
För några år sedan var hon på en fest där det var någon som hade en bostonterrier, hon blev störtförälskad på fläcken! Några år senare hade hon inte kunnat hålla sig längre och köpte "Maggie". Under dom åren hade hon inte träffat nån mer bostonterrier, men kunde inte sluta tänka på hunden från festen.
Det är vad jag kallar kärlek vid första ögonkastet.
Här följer lite bilder.
En boston sitter ju sällan stilla och posar, så det är rätt slamsiga fotografier.
Vist är dom gulliga!
Åh, jag drömmer om en bostonterrierkompis som Ax (och jag) kan umgås med!
Hade det inte kostat så mkt pengar hade jag skaffat en till :)
Kommentarer
Trackback
